ja, jag vet inte vart jag ska börja riktigt. moderlös och ensam mentalt, det är vad jag är. 

det är inte många i detta samhälle idag som kan acceptera sådana som jag, skygg, ledsamma och smärtamma ansiktsuttryck. 

rent ut sagt en ensamvarg som har varit med om mycket.

i mitt fall handlar det inte om droger eller rivalitet mellan vänner eller fiender, nej, mitt fall handlar om psykisk nedbrytning av att ta hand om mer än vad jag klarar av.

min hjärna har på något sätt stängt av känslor, så kallade vänner och ibland, tyvärr familj. 

jag har sett min egen mor dö, samtidigt som jag höll hennes hand.

det är smärta.

under tiden som min mor levde hade jag och mina två yngre systrar ett någorlunda bra liv men,

även det bästa kan vara det värsta.

så efter att min mor dog så kände jag mig förvirrad, övergiven och rädd. speciellt rädd, rädd för vad komma skulle.

vart skulle jag o mina syskon ta vägen? kommer det att bli ett bättre eller sämre liv? kommer mina systrar att må bra?

jag hade jämt och ständigt alla dessa frågor och tankar i huvudet, och nu tre år senare, kan jag fortfarande ha dem.

de får mig att må dåligt, dessa tankar.

att folk runt omkring mig som har varit mina vänner i åratal inte förstår, får mig att må ännu sämre.

jag var förvirrad av dessa tankar.

MEN. mest av allt, kände jag mig övergiven. det gör jag fortfarande.

även om det känns som att hon är med mig hela tiden så känner jag mig övergiven.

 men det är ingen annan som vet, förutom Jag och Min pojkvän. 

nu tre år senare vill jag dela med mig av alltihop. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vill bara att alla ska veta att det jag skriver här på bloggen är 100% sant, jag skriver allt detta för att jag har hållt inne allt som har med mitt liv och göra i 4 år.  Denna blogg är till för att jag ska kunna få ut mina känslor samt min pas...

Jag låg och sov i min säng, jag vaknade utav att min styvfar pratade med min yngre syster. Jag hörde inte allt de pratade om men jag kommer aldrig glömma det sista han sa.   ''Läkarna säger att mamma inte kommer att klara så mycket mer, det fin...

Hej! förlåt för att jag inte har varit speciellt aktiv under flera månader, det har varit ganska mycket med skola och så vidare.    För nästan fyra år sen så var min mor extremt sjuk i cancer, då jag fyllt tolv år.  Vintern år 2010 kommer jag a...